Ett år..

..nu är det cirka ett år sedan vår älskade Noomi blev intagen på sjukhus pga sina otäcka spasmer, det som vi trodde var infantil spasm. Varje gång jag tänker på den dagen vi hamna till mitt jobb blir jag nästan tårögd, har aldrig varit så orolig och rädd i mitt liv. Ännu denna dag är jag så tacksam att vi blev så bra behandlade på både mitt jobb och på avdelningen, och förstås att Noomi fick friska papper, hur skulle denna dag se ut ifall detta inte vore fallet? Jag beundrar föräldrar som är så starka med sina sjuka barn. Hoppeligen behöver man inte gå igenom något liknande någonsin igen.

Slappt..

..idag har det blivit en chilledill dag, spelkvällen sket sig så vi for och äta pizza istället, det går ju också, imorgon blir det beauty dag med hårfärgning(slapp till min "egna" så därför ble det inte idag) och fransfärgning hos svärmor, inte illa. Har ännu inte kunnat bestämma mig för vaf som händer åt håret, återstår att se.

Jag är redan lite angstad då jag tänker på nästa vecka, fullpackat med program, blir inte mycket att vara hemma och chilla, men kanske bra så? Och så får vi ju se om HAN är en HON? Har starka känslor att detta är fallet:) nöjd så länge klöntten är frisk!!!