Det är så hemskt att barn börjar frysa ut andra redan i så ung ålder...när jag gick i lågstadiet fanns det såklart endel mobbning..men kanske inte i samma klass som nu, och där for man på kalas om man blev bjuden. Jag kommer visst ihåg ett par gånger då jag inte fick inbjudan...det kändes för jävligt...kommer även ihåg då alla andra i klassen blev bjuda förutom en tjej...vi var inte ens så bra vänner hon och jag..men som protest av detta for jag inte på kalaset, nej, jag for istället hem till henne och vi hade hur roligt som helst, i skolan låtsades vi inte om någonting då vi fick höra av de andra hur roligt dom haft..pff..men tänk...jag var inte gammal..under 10år...och redan då fick man gå igenom orättvisa..
Nu då man själv börjat ordna barnkalas så är man ju ännu på "safe side" då vi bara haft födiskalas för närmaste släkt och gudmödrar...detta pga att vi ändå har så liten lägenhet så har inte plats för så många, redan med vår "lilla" släkt så är här så trångt att folk får sitta ute på gräsmattan..men nu då Nomssan blir tre år, och därmed mer medveten om sina vänner så skall vi ha ett skillt kalas för barn...jag är redan nu nervös även om det ännu är lääänge dit...vad om ingen kommer? Tur har man ändå vänner utan barn som hoppeligen skulle ställa upp sedan i sista sekund och kalasa med Nomssan. Och tur har man alltid sina släktingar som MÅSTE komma :)
Men visst är man känslig för allt sådant här, även nu så då vi haft playdates, där det är två andra pojkar i Nomssans ålder, så har man nu märkt att pojkarna söker sig mer till varandra och Noomi blir lite utanför, inget man riktigt kan göra åt saken, naturens gång välan? men ändå känns det sorligt, varför måste så unga redan börja med sådant...kan dom inte bara leka alla tillsammans..!? Känner enbart en som har en flicka i Noomis ålder, men vi ses inte så ofta..kanske man måste göra något åt saken? Och sedan har hon ju såklart på lekiset sina vänner, det tröstar ju ändå lite, och bra verkar hon komma överens med några av dem.
Men visst märker man ju sådant här beteende även hos vuxna, man väljer bort och favoriserar...men även som barn gör så märker ju också vuxna sådant...då man kanske inte är så omtyckt..man sakta men säkert "glömmer" bort den ena...fryser ut..
Samma gäller att favorisera sina barn eller barnbarn, det accepterar jag inte alls, jag skulle aldrig kunna "satsa" på bara ena barnet..själv har man kanske känt att någon släkting tyckt mera om något annat syskon, och det har man märkt redan i ung ålder, och visst har det bränt fast i en..man glömmer aldrig..jag kan bli jävligt petnoga då det gäller sådana här grejjer..bara för att jag känner att mina barn skall bli rätt behandlade och rättvist behandlade...
Men hur det än går i framtiden, så vet jag att jag kommer stöda mina barn till 100%, och jag är så lycklig att Noomi och Saga har varandra, för vad skulle man göra utan en syster/systrar <3
