10h..

..har min lilla gumma sovit inatt, det är nytt rekord, jag är mer utvilad än någonsin, kanske hon tänkte på mig, att jag skall orka inatt, snällt.
Var nog lite orolig då min man meddela att han skall på jobb, och i sängen låg jag då ensam, bad honom direkt att gå och kolla hennes puls, hon levde, lever..

Lever och är glad..

Igår då jag var på babyrytmiken var jag igen yngst. Har suttit och fundera på att var håller alla i min ålder med barn hus? Rör dom sig ingenstans med sina barn? Eller sitter dom bara i olika köpcentrum och shoppar? Måste erkänna att det ofta känns lite ensamt, även då jag iaf försöker vara aktiv, röra mig på olika platser, träffa människor, så känns det alltid som om jag är den där unga, den som folk ser på och undrar om Noomi var ett misstag, den som ingen vågar riktigt komma fram och prata med i gruppen. Själv accepterar jag ingen sorts av åldersrasism. Kan umgås hur bra med en 20åring som en 40åring. Men känner mig för tillfället väldigt borttappad. De som är yngre än mig tycker jag är gammal som är gift och har barn,och de som är äldre ser mig som en barnrumppa. Nå, kanske jag ännu hittar min plats här på jorden.