4 september 2013

Noomi < 3

..Noomi har på senaste tiden varit väldigt sjuk på uppmärksamhet, visst har det blivit så att man inte har lika mycket tid för henne mer, det är ju inte som förut, före Saga föddes, före lekis, och visst ser jag att hon ännu har lite svårt att anpassa sig till vår nya vardag.
Noomi är en tjej som älskar att kramas, älskar beröm, älskar andra barn, men ibland har hon lite svårt att hantera dessa känslor, speciellt om hon inte får sina känslor besvarade. Ibland är hon så sjuk på uppmärksamhet att hon bråkar, retar och irriterar..speciellt andra barn...för att få en reaktion av en. Har nu märkt att det är lönlöst för mig att skrika åt henne, har helt fel effekt på henne. Visst är det tungt ibland att hålla masken och försöka prata lugnt o sansat åt henne, men tror man vinner på detta i längden. Och oftast är det ju en orsak bakom detta, tex att man inte uppmärksammat henne på en tid. Nomssan är egentligen en väldigt känslig tjej, hon tar åt sig, och kanske hon är lite sårad för tillfället pga alla ändringar.
Men jag vill ju inte att hon skall känna sig bortglömd, det är inte min mening, jag skall definitivt satsa mer på henne nu, mera gemensam tid, bara Noomi och jag, och tänker börja med att ta henne till hoplop på lördag, bara hon och jag, sedan skall vi äta tillsammans, skall ge henne den tid hon vill ha, göra vad hon vill göra, umgås.
Igår då jag fundera på allt detta ville jag efteråt berätta för Noomi att jag älskar henne, att säga de tre orden åt henne högt kändes så konstigt, varför?? vet kanske inte om hon förstår så mycket av vad det betyder, men det skall väl inte ha någon skillnad! Men måste definitivt skärppa mig med att berätta för henne att hon är mig kär, för någongång kommer hon ju förstå vad det betyder.
Berättar du för ditt barn att du älskar henne/honom?



4 kommentarer:

  1. Så bra skrivet :) fick riktigt tårar i ögonen, tror faktist det är jätte viktigt att just försöka tala lugnt åt barnet så det kanske, kanske går infon hem bättre;) men ibland klarar man ju inte av att endast tala sansat och lugnt men som du skrev i de situationer du märker att det är uppmärksamhet som ä r grejen tror jag det är jätte bra :)

    Vi talar om för Elliot varje dag hur vi älskar honom- vi har till och med eget "teckenspråk" på det också :) så hsn säger det tillbaka då han går och sova- urgullit, vet ju dock int om han förstår meningen, men anyways är det urgullit :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joo idag har har tagit helt ny fart med det här, hon har int tykt att det är lika kul att vara asig, för mycket fiskar hon efter min reaktion, jag hoppas detta skall lugna ner henne lite.

      Duktiga ni är med det där, jag har inte ens riktigt tänkt på det, jag har allmänt alltid varit bättre att visa känslor med beröring, krama o pussa, men ord är så svåra att få ut ur munnen, så det blir oxo en skärppning!! härligt med teckenspråk, det är ju ett bra sätt att kommunicera med sitt barn på.

      Radera
  2. Vad härligt skrivet. :) Hon vet nog hur viktigt hon är för er. Det ligger nog definitivt någonting i detdär med att trotsas, och fast man hur än vill explodera då så det är ju säkert just då som man borde lyssna mest, fast man sku orka minst. Och varje gång hon får en kraftig reaktion, så märker ju hon att det han en effekt. ;) Ses på sö! Kram, F

    SvaraRadera
    Svar
    1. joo nå jag vill ungefär varje gång bara gå i tusen bitar då hon börjar med sitt trotsande...hon vet definitivt vilka trådar hon skall dra i...men skall försöka bli en lugnare person jag med...kanske d smittar av sig?:) joo härligt..ses på söndag!!!

      Radera