Hösten 2010 låg jag och spydde, hade just börjat på mitt drömjobb och fick veta att jag var gravid..men kunde inte glädjas mycke av någondera grej då jag mådde så dåligt..
Hösten 2011..eller rättare sagt en vecka den hösten förstörde mycket, då vi trodde att Nomssan hade infantil spasm..det var de tyngsta dagarna jag varit med om då vi levde i ständig oro..i samma veva fick vi sedan veta att hon hade reflux, och det led hon verkligen av..
Hösten 2012 vänta jag Saga, som med nomssan mådde jag även nu dåligt, eller faktist sämre, men då det äntligen börja lätta fick vi besked att Saga inte växer tillräckligt i magen och jag fick gå på läkarkontroller och ultraljud med jämna mellanrum, med den sorgen levde jag helt för länge och orken höll på att ta slut..känslan att inte veta om ens barn man skall föda mår bra..
Allting har som tur alltid ordnat sig..men hösten har varit väldigt sorlig för mig de senaste åren, så nu hoppas jag att det är min tur att få glädjas åt den istället. Med dessa tankar blir jag påmind om att uppskatta det jag har..de vänner som stött mig genom detta och min familj som fastän ibland är lite hopplösa ändå är oersättbara..
Kiva att vara hopplös, men ändå oersättlig <3
SvaraRadera