One step at the time..

Börjar känna mig mer normal nu, trött men som mig själv, har som tur fått avreagera mig, enda som hjälper mig, förstår inte hur människor vill hålla tunga saker inom sig, skulle spricka.

Men som sagt har man börja se på livet med ett lite annat perspektiv, mina problem före detta känns löjliga nu. Det dyrbaraste och viktigaste kan man inte köpa, som hälsa, familj, vänner, det är det jag försöker värdesätta nu.

Idag skall jag få min kära vän Nenne på besök, har ännu inte haft typ någon här o se hur vi har det, så ska bli najs:)

På söndag bär det av till sverige, fiiilis, o spännande me småbarn, och shoppiiiing!!!

När ja dricker från denna mugg tänker jag på min älskade Ulle och blir lite sorgsen, saknar dig<3