9 mars 2012
Andaaas...
..nåja..har sluppit och lugna ner mig lite. Sitter ännu och funderar HUR Noomi lyckades ta ner sig från sängen, måste gå och se på the crime scene, endera har hon lärt sig att gå eller så har hon klättra kring väggarna. Två stora dynor hade hon runt sig, och var över ½meter till båda ändorna. Frammåt tar hon sig redan, men c.1meter/h. Skicklig är hon fast det inte belöna henne denna gång. Blir säkert ett litet blåmärke, snyfft. HUR skall man klara livet med barn? De faller, snubblar, slår sig, kan få benbrott...ujujuj..får man sätta henne i ett stort hamsterhjul?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De e konstigt hur barnen lyckas falla ner någonstansifrån, när föräldrarna tror att de knappt rör sig. Våran Joel har fallit 2 gånger ur sängen, en gång då han inte ens kravlade. Jag hade ingen aning hur han lyckades för jag hade också lagt dynor runt om hela pojken. Den andra gången var nog mitt fel, jag lyfte pojken i sängen och somnade själv om, så han kravlade ner för kanten. det om något gav mig bad mom -känsla. :( Men kanske man kan trösta sig med att man inte är den enda som det händrr sånt till.. :)
SvaraRaderaåh.."skönt" att höra att andra också varit med om detta:) men joo man får nog sån otroligt bad mom feelis, usch:( men som tur var det ändå "bara" från sängen, på mitt jobb ser jag ju sådana som ramlat från t.ex. pappas axlar, eller från luften då folk kastat sina barn upp och sedan inte fått i dom, huj. Men hur hemskt det än är så var det knappast sista gången man känner sig som en dålig mor:)
SvaraRadera