Tänk..

..om en månad borde jag vara tillbaka på jobb, eller borde och borde, men min mammaledighet tar slut då, 2.5 för att vara exakt. Jag skulle ALDRIG kunna tänka mig börja jobba då redan, och i värsta fall lämna min dotter på ett dagis, hon är ju så liten. För ett år sedan exakt var jag nervös för att sluta jobbet, jag älska min arbetsplats och var så ledsen över att lämna platsen, idag ser jag lite annorlunda på saken.

Jag har verkligen blivit bekväm av mig, älskar att inte behöva stressa, älskar våra rutiner, älskar att vara hemma och se hur Nomppa bara växer och växer och lär sig nya saker. Så jobb är det sista som snurrar i mitt huvud. Jag gör ju nog inhopp alltid då och då till jobbet, mest för att lite få vara "för mig själv", och för att mina "talanger" skall hålla i sig. Hört många som inte vågat fara tillbaka till jobbet mera efter att de varit för lång tid borta därifrån. Så en keikka då och då håller mitt minne fräscht. Dessutom är det inge fel på lite extra fickpengar.

Men planen för närmaste framtiden, blir ju alltså "arbetslös" om en månad, tänker inte fara på jobb, blir hemma och lever på de små summor man får i stöd från kela. Eventuell tänker jag jobba lite mer fr.o.m. september, men då även bara som inhoppare, kanske två dagar i veckan, det vore perfekt. Hemma tänker jag bli tills jag kanske någon gång får ett till barn, och det har fyllt iaf 1½år. Först efter detta kan jag börja fundera på att på allvar fara tillbaka till arbetslivet, för jobba hinner man ännu mååånga år.

Fick även höra att de skall börja filma in en sjukhus serie på min arbetsplats i höst, har ingen större lust att bli moviestar så hålls gärna hemma.

Noomi får umgås med mig ännu en tid.