Blää..

..jaa inte är det här något roligt inte, hela eftermiddagen och kvällen har gått till att medicinera Noomi, har försökt hinna trösta henne med varven men när man sedan har en Saga som är sådan jäkla mamis och skriker halvt ihjäl sig om man inte ger henne uppmärksamhet...så vad gör man? sitter med Saga i famnen och pajar Nomssan med handen..
Hon har verkligen varit trött, hon brukar vara en fighter fastän hon är sjuk, men nu orkar hon helt enkelt inte..
För första gången i hennes "vuxna"(efter 6mån) liv sover hon nu i VÅR säng, hon har aldrig villat sova där frivilligt, men nu kom hon snällt krypandes bredvid mig, vi läste några böcker och sedan ville hon sova...eller sova och sova...flåsa..låg bredvid henne just i nästa 2h...försökte alltid med jämna mellanrum smita ut ur rummet men då notera hon direkt, så nu får jag skippa duschande(har världens smutsigaste hår) och andra to do grejs..tur kommer famo och hjälper till i morgon, så får jag föra Nomssan till läkaren, ifall hon mår lika apa då...och duscha...

Skräcken vore att vi skulle hamna fara redan i natt iväg, har nog varnat mamma redan, men ändå, det skulle vara så fel, både för Noomi och för mig, jag tror jag har använt all energi jag lagrade för dessa dagar på denna dag...hur skall jag orka nu resten av veckan? Har ju för ingenting att se fram emot nu, för fan vet hur länge det här skall ta, och är Saga eller tom jag nästa?

Men iaf uppskattar jag hjälpen i morgon, kanske jag då orkar ännu lite till..
Men som jag redan konstatera för mig själv, livet är inte gjort för att det skall vara lätt, speciellt inte sådana här små "haasteita"...lite bitterhet måste det alltid finnas så man sedan uppskattar lite mer det man har igen...

Jag: I morgon skall vi kanske fara till läkaren.
Noomi: Får Noomi också leka?

Aww..min lilla feberfröken<3