..Noomi har på senaste tiden varit väldigt sjuk på uppmärksamhet, visst har det blivit så att man inte har lika mycket tid för henne mer, det är ju inte som förut, före Saga föddes, före lekis, och visst ser jag att hon ännu har lite svårt att anpassa sig till vår nya vardag.
Noomi är en tjej som älskar att kramas, älskar beröm, älskar andra barn, men ibland har hon lite svårt att hantera dessa känslor, speciellt om hon inte får sina känslor besvarade. Ibland är hon så sjuk på uppmärksamhet att hon bråkar, retar och irriterar..speciellt andra barn...för att få en reaktion av en. Har nu märkt att det är lönlöst för mig att skrika åt henne, har helt fel effekt på henne. Visst är det tungt ibland att hålla masken och försöka prata lugnt o sansat åt henne, men tror man vinner på detta i längden. Och oftast är det ju en orsak bakom detta, tex att man inte uppmärksammat henne på en tid. Nomssan är egentligen en väldigt känslig tjej, hon tar åt sig, och kanske hon är lite sårad för tillfället pga alla ändringar.
Men jag vill ju inte att hon skall känna sig bortglömd, det är inte min mening, jag skall definitivt satsa mer på henne nu, mera gemensam tid, bara Noomi och jag, och tänker börja med att ta henne till hoplop på lördag, bara hon och jag, sedan skall vi äta tillsammans, skall ge henne den tid hon vill ha, göra vad hon vill göra, umgås.
Igår då jag fundera på allt detta ville jag efteråt berätta för Noomi att jag älskar henne, att säga de tre orden åt henne högt kändes så konstigt, varför?? vet kanske inte om hon förstår så mycket av vad det betyder, men det skall väl inte ha någon skillnad! Men måste definitivt skärppa mig med att berätta för henne att hon är mig kär, för någongång kommer hon ju förstå vad det betyder.
Berättar du för ditt barn att du älskar henne/honom?
