..jaa nå nu har man märkt att man inte skall ta ut all sin energi i början av veckan, för den räcker inte långt, trött trött trött, har ju inte hjälpt att ha lite gnälliga barn heller direkt, och så har Saga nu gått och bli flunssig så hon är lite extra gnällig, eller sen är det tänderna som gör henne bitter, men iaf är hon inte sig själv, tråkigt. Freddy har ju också varit borta nu typ hela tiden, så har ju inte hjälpt mig att få ladda mina batterier, och nästa vecka är han borta igen övernatten någonstans, börjar ju vänja mig vid att vara ensam, så ibland känns det nog som om han lika bra kunde stanna borta, för hem kommer han sedan bara och sover, så ibland undrar jag nog om min trötthet mera kommer från det att man måste se på honom.
Visst har man också ibland lite svårare dagar sådär psykiskt då man nu väntar ett tredje barn som ju inte var planerat, inte liksom helt ännu, det slår en alltid emellanåt att snart så är vi 5st i denna familj, får börja om från början, och före det blir jag bara större och större, missar en massa skoj som varit inplanerat, blir lång paus från jobbet, oron som hela tiden finns där att vad om någonting ändå skulle gå fel. Men, se försöker man ju även tänka på det positiva, att nu är värsta illamåendet redan undan, och det var sista gången jag behövde vara med om det, och att alla nu då kommer såhär snabbt efter varandra och att man sedan kan fokusera jämt på alla barn och se dem växa upp i lugn och ro. Även att äntligen slippa och koncentrera sig på sig själv, få sig i sitt livs form(man kan alltid önska), träna, spela sähly..sådant som får en att må bra.
Men, tror helt säkert att sådana här tunga perioder ännu kommer med jämna mellanrum, och jag känner att jag mår bättre av att bara hålla mig öppen om dem än att sitta och leka att allting är bra, visst kunde saker vara värre och bla bla, men just nu känns allting lite blä.
Men iaf är det roligt och märka att hur stor Nomssan blivit, idag har det ringt på dörren några gånger då grannarnas barn frågat henne med ut och leka, och det har hon ju mer än gärna gjort, man kan bra lita på henne redan fastän hon bara är 3år, snällt hålls hon här på området och går inte tex ut på vägarna, ibland har jag nog verkligen svårt att tro att hon bara är 3år, var man själv så vuxen av sig redan i den åldern? Man kan redan ha viktiga diskussioner med henne, hon klär på sig själv alla kläder(och byter dem kanske 100ggr om dagen), hon hjälper Saga med massa saker, hon är väldigt nyfiken och social. Men visst har ju även hon sina dåliga dagar, mycket har säkert att göra med 3års-trotset, annat med trötthet och tredje då hon fått i sig för mycket socker, dåliga dåliga kombinationer.
Men, vad som än händer så vet jag att jag har dom bästa kidsen ever, fast vi strider med dem och inte alls kommer överens, så inte kunde jag se en dag utan dem, och fast dom är lite snoriga så blir mitt mammahjärta ledsen för deras skull, man vill dem bara det bästa, och det kommande barnen kommer såklart bli lika mycket älskat, skall verkligen bli roligt att se hurdan personlighet hon har, min lilla kickboxare <3
