JÄKLAR...

..sådan resefeber...alltså inte jag utan Noomi..hon vägrar sova...har nu försökt i en timme sätta henne och sova och varje gång kommer hon ner och säger att jag skall komma och väcka henne imorgon...suck...tror hon att vi tänker lämna henne hemma? Fast snart tror jag att vi gör det...vill inte umgås med en unge som sovit typ 6h..

Men annors så...ADIOS...kanske jag hinner uppdatera några fina bilder under resan;D bara för att jävlas alltså...

Aaaah..

...lyckan då man går igenom sina gamla spellistor och hittar sin dåvarande favorit låt som man heeelt glömt...minnen <3 Lycka <3

Barnstuff..

..jaa det har ju hänt massa i utvecklingen hos Saga sedan senast...nuförtiden vet hon ingenting som heter åla, vi kryper, klättrar upp överallt...gårgårgår med kärra...tagit typ 2 steg och fallit pladask..vi har börjat äta mer "vanlig mat", smaka på mjölkprodukter, fått 5st tänder(en till är på kommande såhär passligt till resan)..dessutom håller det på att vända sig till att sova enbart en dagssömn. Så här händer det, världens nöjdaste har hon även varit, skulle hon ha varit mitt första barn skulle jag säkert ha villa ha 8st barn till...men håller nog ännu fast i 3st, no worries, tror världen är en bättre plats men inte allt för många avkommor från mig..

Detta år skall jag även ta mig i kragen och beställa foton på våra ungar, laga album eller fotoböcker, har inte ens från Nomssans första år!! shaaaame on me!! Men var skall man börja då man har 60000st foton? Suck

Ajooo..Nomssans nya favorit ord, Satan....tack Tommy, detta ord används med jämna mellanrum när hon är sur, inte vill göra någonting, fäller någonting, faller, inte får något att fungera, sitter ensam i badrummet på pottan...

Nu skall vi snart fortsätta packa...har inte fått så mycket gjort...men djiiis så mycket man skall släpa med? Mat för en armé, litervis av mjölk, blöjjor, mediciner, miljontals kläder...oh well...

New year..new me..

...mitt bloggande är nog av ö-klass, har jag inte 5min extra tid om dagen att ens skriva lite om vår urtrista vardag? tydligen inte. Men länge sedan sist..inga mirakel har hänt, ingen fred på jorden, ingen lotto-vinst...men vardagen har börjat. Jullovet gick ju till att jobba för det mesta, härligt, så tudelad känsla..skulle gärna fara tillbaka på jobb redan, men vill inte kasta Saga till dagis, suck, hoppeligen får jag lite mer jobbat då Freddy håller pappa ledigt.

Men under jullovet hann vi även ha lite tumis tid med bisin, det var ett dygn på stan som gällde, hotellövernattning, ut och äta, film, drinks, film och sovmorgon, vilken lyx..men vad gjorde vi annat? joo diskutera om ungarna typ hela tiden, visst är dom äckligt beroendeframkallande små monster? Kan inte vara en minut utan dem.

..vet inte varför men tycker F ser ut som en manne!!..

Annat vi gjorde under jullovet var att vi beställde en resa, jeep, så imorgon bär det av till Eilat, VÄRMEEE!!! Vi far igen tillsammans med min syster och hennes familj, kul.

Men, vad skall komma med detta år? Joo jag skall definitivt bli aktivare, liksom röra på mig, vill komma tillbaka till mina gamla mått(i wish), resa, jobba lite, träffa människor, ha lite mer egentid, eller liksom göra saker JAG gillar.

Ding dong..

..så var man på jobb igen..känns ju nästan som om man skulle vara helt back again..några turer ännu kvar denna månad och sedan blir det lite lugnare takt igen...blev även frågan tillbaka till jobbet nu till våren men nej..är inte redo...skulle joo vara ypperlig chans..men nu är det ännu hemmalivet som gäller. 

Annors är man för tillfället väldigt splittrad..är jag glad? Är jag ledsen? Är jag arg? Tror jag bara är väldigt trött över så många grejjer..har varit mycket att hantera och ta in på senaste...men jag vet att jag oftast orkar igenom allting själv..och det är så mycket positivt att se fram emot, så det ger ju krafter.

Saga har sakta men säkert börja krypa..från sittställning far hon nu krypandes iväg..men faller hon så fortsätter hon med att åla..och det går med fart!! Duktig flicka..trodde på allvar i något skede att hon aldrig skulle börja ta sig frammåt!!

Noomi har lite lugnat ner sig med trotsandet, visst kan hon vara dum med Saga eller mig ibland, men oftast finns det en orsak till det också, för lite uppmärksamhet, och vill verkligen jobba på detta, och visst blir det lättare med tiden då Saga börjar vara mer nöjd för sig själv. Måste ta och ha en Noomi-mamma dag snart igen..

Nu försöka sova..hmm..tror Saga gör tänder så blir kanske inte så mycket sömn..zzz..

Usch..

..än en gång kan man konstatera att världen är full av hemskheter..och visst är det svårt att hålla masken på jobbet..men det är välan någonting man blir bättre på med tiden...kanske...nå iaf fick man lite tankarna bort från allt då man nu kom hem..inte illa med pizza, film, vin och godis <3

Orättvisa..

...jag blir helt galen då jag läser på iltalehti om föräldrars storyn om sina barn som haft födelsedags kalas och ingen dykt upp...vart fan är denna värld påväg?? Jag kan inte ens tänka den sorg barnet känner då allting är dukat och pyntat men ingen dyker upp...skulle detta hända mina barn skulle jag bara bryta ihop och troligen flytta bort med familjen till en vänligare plats...
Det är så hemskt att barn börjar frysa ut andra redan i så ung ålder...när jag gick i lågstadiet fanns det såklart endel mobbning..men kanske inte i samma klass som nu, och där for man på kalas om man blev bjuden. Jag kommer visst ihåg ett par gånger då jag inte fick inbjudan...det kändes för jävligt...kommer även ihåg då alla andra i klassen blev bjuda förutom en tjej...vi var inte ens så bra vänner hon och jag..men som protest av detta for jag inte på kalaset, nej, jag for istället hem till henne och vi hade hur roligt som helst, i skolan låtsades vi inte om någonting då vi fick höra av de andra hur roligt dom haft..pff..men tänk...jag var inte gammal..under 10år...och redan då fick man gå igenom orättvisa..

Nu då man själv börjat ordna barnkalas så är man ju ännu på "safe side" då vi bara haft födiskalas för närmaste släkt och gudmödrar...detta pga att vi ändå har så liten lägenhet så har inte plats för så många, redan med vår "lilla" släkt så är här så trångt att folk får sitta ute på gräsmattan..men nu då Nomssan blir tre år, och därmed mer medveten om sina vänner så skall vi ha ett skillt kalas för barn...jag är redan nu nervös även om det ännu är lääänge dit...vad om ingen kommer? Tur har man ändå vänner utan barn som hoppeligen skulle ställa upp sedan i sista sekund och kalasa med Nomssan. Och tur har man alltid sina släktingar som MÅSTE komma :)

Men visst är man känslig för allt sådant här, även nu så då vi haft playdates, där det är två andra pojkar i Nomssans ålder, så har man nu märkt att pojkarna söker sig mer till varandra och Noomi blir lite utanför, inget man riktigt kan göra åt saken, naturens gång välan? men ändå känns det sorligt, varför måste så unga redan börja med sådant...kan dom inte bara leka alla tillsammans..!? Känner enbart en som har en flicka i Noomis ålder, men vi ses inte så ofta..kanske man måste göra något åt saken? Och sedan har hon ju såklart på lekiset sina vänner, det tröstar ju ändå lite, och bra verkar hon komma överens med några av dem.

Men visst märker man ju sådant här beteende även hos vuxna, man väljer bort och favoriserar...men även som barn gör så märker ju också vuxna sådant...då man kanske inte är så omtyckt..man sakta men säkert "glömmer" bort den ena...fryser ut..
Samma gäller att favorisera sina barn eller barnbarn, det accepterar jag inte alls, jag skulle aldrig kunna "satsa" på bara ena barnet..själv har man kanske känt att någon släkting tyckt mera om något annat syskon, och det har man märkt redan i ung ålder, och visst har det bränt fast i en..man glömmer aldrig..jag kan bli jävligt petnoga då det gäller sådana här grejjer..bara för att jag känner att mina barn skall bli rätt behandlade och rättvist behandlade...

Men hur det än går i framtiden, så vet jag att jag kommer stöda mina barn till 100%, och jag är så lycklig att Noomi och Saga har varandra, för vad skulle man göra utan en syster/systrar <3